Svenska som Andraspråk

Stora saker är på gång när det gäller våra kära flerspråkiga elever. Regeringen har presenterat ett åtgärdspaket och detta visas nedan. Mina kommentarer är i fetstil.


70 000 elever, nästan tio procent, i den svenska grundskolan är födda utomlands. Dessa elever har svårare att nå grundskolans mål, endast 63 procent nådde gymnasiebehörighet 2010 - en trend som förvärrats de senare åren. Det beror på flera saker. En orsak är att barn är äldre när de kommer till Sverige. Niondeklassare som invandrat efter skolstart har i dag i genomsnitt bara gått 4,5 år i svensk skola. År 2001 var motsvarande siffra 6 år. En annan faktor som kan spela in är att barn kommer från andra typer av länder idag. Siffran 63% är alldeles för hög, ska bli spännande att se hur vi ska komma tillrätta med detta.

Regeringen presenterar idag ett paket med åtgärder.

Nyanlända elevers kunskaper ska kartläggas:

• Prov och bedömning vid ankomst. Idag placeras nyanlända elever i allmänhet i den årskurs de åldersmässigt tillhör, även om elevens kunskapsnivå är betydligt lägre. Regeringen ger Skolverket i uppdrag att föreslå hur nyanlända elevers kunskaper ska kartläggas för att kunna ligga till grund för placering i lägre årskurser. Detta tror jag är A och O. Det är viktigt att en rejäl kartläggning görs så att eleverna hamnar rätt från första början. Detta innebär dock ett resurser måste läggas på att ta in tolkar så att vi lärare får information från eleven. Som det är nu hör man många gånger att han har gått i skolan några år.... Det är ju hur luddigt som helst!
• Kunskapsutvecklingen i svenska de första åren ska mätas. Toppen, och vi vill ha instrumenten från Skolverket så vi inte behöver uppfinna hjulet flera gånger. Att bara se till betygskriterierna räcker inte.

Skolverket får i uppdrag att utforma dessa system.

Mer tid för undervisning

• Skolplikten kan förlängas till 18 års ålder för nyanlända elever. En förutsättning!
• Fler lektioner. För nyanlända kan det behövas extra tid i skolan. "Mycket bra, men det är viktigt att lektionerna är språkutvecklande. Eleverna ska inte sitta av tiden i skolan för att de inte förstår något.
• Prioritera vissa ämnen före andra. Skolor måste kunna välja att under en period prioritera exempelvis svenska språket före andra ämnen. Håller helt och hållet med om detta. Jag ställer mig väldigt tveksam till det faktum att eleverna måste klara kunskapskraven i engelska för att komma in på gymnasiet. En elev kan ju behärska fyra, fem språk, vara superduktig i flera ämnen- för att sedan stupa på engelskan. Det är inte logiskt att engelskan ska vara ett "måste-språk".

En utredare ska se över dessa frågor, redovisning ska ske senast 31 december 2012.

Bättre mottagande

• Ska vi ha kvar systemet med ämnet svenska som andraspråk? Nja. Inte som ämnet i praktiken har blivit på många skolor ute i landet - ett slaskämne där obehöriga lärare fyller ut sin tjänst och kopierar uppgifter från Lektion.se. Men med rätt kursplan, med rätt lärare och rätt upplägg kan sva-ämnet resa sig sig.
• Hur ska behörighetsreglerna se ut för lärare att undervisa i svenska för nyanlända? Minst 60 hp för att bli behörig att undervisa i SvA ska gälla för hela grunskolan. För gymnasiet bör 90 hp krävas.
• Vilka regler ska gälla för de så kallade förberedelseklasserna?

En utredare ska se över dessa frågor, redovisning ska ske senast 31 december 2012.

Mer korrekt statistik

• Prov- och betygsstatistik för skolor ska redovisas exklusive de elever som anlänt de senaste fyra åren. Statistik för samtliga elever ska också redovisas. Låter rimligt.
• SALSA ska utvärderas. SALSA är ett statistikverktyg Skolverket använder där faktiska betygsresultaten sätts i relation till ett antal bakgrundsfaktorer. Ibland används den statistiken för att legitimera bristfälliga skolresultat.

Skolverket får i uppdrag att genomföra dessa förändringar av statistiken samt utvärderingen av SALSA.

Språkutveckling i förskolan

• Nästan vart femte barn i förskolan talar ett annat språk än svenska i hemmet.
• Förskolepersonalens kunskap om språkutveckling ska öka. Låter mer än rimligt. Förskolan är en viktig plats för elevernas språkutveckling.

Skolverket får i uppdrag att genomföra detta. Uppdraget ska redovisas senast 15 februari 2013. Det ser vi fram emot med spänning!


 För mer läsning, gå in på www.regeringen.se


/Fröken Stina

Statistiken talar sitt tydliga språk...

År 2006 insåg Skolverket att något måste göras åt det faktum att elever med annat modersmål än svenska generellt sett har en lägre måluppfyllelse än elever med svenska som modersmål. Läsåret 2006/2007 lämnade 10 % av eleverna med svenska som modersmål år 9 utan grundläggande behörighet. För elever med annat modersmål än svenska var siffran 25 %. vilket är att betrakta som en alldeles för hög siffra. Skolverket konstaterade att en av orsakerna till den lägre måluppfyllelsen är att många av dessa elever inte behärskar undervisningsspråket så pass mycket så att de kan använda dem för att tillägna sig nya kunskaper.

Undersökningens resultat pekar också på att det varierar i hög grad och utsträckning om, och i så fall hur, skolor anpassar undervisningen för elever med annat modersmål. Det varierar också på hur man ser på behovet av en sådan anpassning. Skolverket påtalar hur viktigt det är att lärarna har anpassad undervisning för flerspråkiga elever. En anpassad undervisning ställer stora krav på skolan att utnyttja och /eller bygga upp kompetens inom området språkutveckling – flerspråkighet.

Skolverket lyfter även fram goda exempel i sin rapport. På skolor som har kommit långt med ett språkutvecklande arbete har ämneslärare fått utbildning i bl.a. ämnet svenska som andraspråk och där finns även samarbete mellan ämneslärare och sva-lärare.

Elever med annat modersmål har en dubbel arbetsuppgift eftersom de ska lära sig ämnesinnehåll och ett nytt språk för detta. Undervisning i samhällsorienterade ämnen förutsätter att eleverna har ett ordförråd av basbegrepp samt en viss omvärldsuppfattning. Elever förväntas ha fått omvärldsuppfattningen genom TV, vardagliga samtal med vuxna och deltagande i samhälleliga institutioner som exempelvis idrottsrörelsen, föreningsliv och andra aktiviteter. Denna homogena syn missgynnar dock elever som inte har bott hela sitt liv i Sverige. Många barn och ungdomar saknar social erfarenhet av det kunskapsrelaterade språk som används i skolan.

Som jag har skrivit i tidigare inlägg är det av yttersta vikt att alla ämneslärare betraktar sig själva som språklärare samt att de utformar sin pedagogik så att andraspråkselever kan tillägna sig skolspråket i takt med ämneskunskaperna. Detta är dock något som inte kommer av sig själv, lärarna måste arbeta hårt detta.  

Jag undervisar i religionskunskap och bedömde att en tjej (med annat modersmål än svenska) hade kunskaper motsvarande MVG. En kollega till mig undervisar samma elev i ämnet samhällskunskap och han ifrågasatte hur jag kunde ge denna elev MVG i religionskunskap när han knappt kunde ge henne ett G. Jag blev ganska paff över ifrågasättandet och känner att jag nog inte gav det mest utförliga svaret, men här kommer allt som jag hade velat säga:


- Samhällskunskap och religionskunskap är vitt skilda ämnen när det gäller svårighetsgrad för flertalet av andraspråkseleverna. Ämnet samhällskunskap innehåller ämnesområdena nationalekonomi, politik och demokrati och dessa har många elever aldrig hört talas om. Religion däremot ett ämne där eleven i mångt och mycket kan utgå från sin egen eventuella religiösa föreställningsvärld och förankra de nya kunskaperna i de gamla. Om eleverna ska diskutera gudsbilder i olika religioner kan de alltså utgå från sin egen när de jämför. Denna infallsvinkel är otroligt viktig och den är svårare att hitta i samhällskunskap. Att prata om politiska partier med en pojke från Afghanistans steniga berg går att göra, men det är långt ifrån säkert att de nya kunskaperna byggas på de gamla.

- Eftersom jag även är SvA-lärare har jag goda kunskaper om hur jag på ett tillfredställande sätt utformar min undervisning så att den är språkutvecklande. Jag har även kunskaper i hur dessa elever ska bedömas för fortsatt lärande. Jag som har SvA-kompetens är helt enkelt en duktig lärare när det gäller att ämnesundervisning för elever med annat modersmål än svenska. Jag besitter en viktig kompetens som inte ska underskattas!


- Forskning visar att kunskaperna om vad andraspråksinlärning och vad ämnesinlärning på annat språk än modersmålet innebär är begränsade eller obefintliga utanför den krets av lärare som har utbildning och erfarenhet av området. Detta är dock något som kan avhjälpas och det behöver inte vara så resurskrävande. Jag tycker att SvA-lärare ska handleda ämneslärare som inte ha SvA-kompetens, svårare än så behöver det inte bli. Vissa av terminens konferenser bör också naturligvis avhandla flerspråkighet och ämnesinlärning, det är en fråga om prioritering från skolledningens sida.   

I den bästa av världar skulle alla ämneslärare vara utbildade i ämnet svenska som andraspråk. Jag tror det är extra viktigt nu när vi faktiskt ser hur statistiken ser ut - och den ser ju inte speciellt bra ut. Statistiken talar så att säga sitt tydliga språk. Det är oerhört viktigt att elever med annat modersmål än svenska får en ämnesundervisning som är anpassad till målgruppen. Ämneslärare kan inte bara köra på med sin traditionella undervisning som ofta är utformad efter en homogen klass. Idag är alla klasser i skolan mer eller mindre homogena och lärarna har faktiskt en skyldighet att tillhandahålla en undervisning som är för alla.

Jim Cummins har gjort stora fantastiska arbeten om andraspråksinlärning och enligt honom tar det mellan 5-8 år för en elev med annat modersmål än svenska att tillgodogöra sig ämneskunskaper i skolan. Han menar dock att tiden kan "snabbas" på, om undervisningen är adekvat. Detta är ju något som är smått fantastiskt i sammanhanget, att det faktiskt går att göra något åt siffrorna 5-8 år. Dessa siffror innebär ju i praktiken att om en elev kommer till Sverige som 14-åring har han egentligen ingen chans att klara gymnasiet,som det ser ut nu i dagens skola. Troligtvis kommer han inte ens in på ett nationellt program. Men, nu vet vi ju att det faktiskt finns en hel del som skolan kan göra för att effektivisera elevernas skoltid. Jag har rotat runt lite i mina böcker och hittat följande fyra punkter som sammanfattar

...förutsättningarna för att undervisning av flerspråkiga elever ska lyckas:

• Omgivningen ska ha höga förväntningar på minoritetseleven. Vanligtvis har läraren inte särskilt höga   förväntningar och det kan leda till att eleven sänker kraven på sig själv. Detta håller jag med om måste faktiskt få erkänna att jag själv kan bli alldeles för mesig. Det är dock viktigt att jag som lärare har målen i fokus och inte hamnar i en ond cirkel där jag går runt och tycker synd om eleverna och sänker kraven.

 

• Undervisningen ska utgå från det kontextbundna och omfatta ett kunskapsrelaterat språk. Eleverna måste ges möjlighet att använda olika inlärningsstrategier. Jag kan alltså inte utgå från att eleverna i klassen är en homogen grupp som lär sig på samma sätt. Vikten av att utgå från det kontextbundna kan inte överdrivas. Om jag börjar ett arbetsmoment med att stå vid tavlan och prata högtravande i en halvtimme om Copernicus då har jag tappat eleverna redan efter 5 minuter. Då är det bättre att eleverna inledningsvis får diskutera sin egen världsbild i små celler samtidigt som de har en jordglob framför sig.

 

• Personalen i skolan ska ges möjlighet att fortlöpande få kompetensutveckling inom flerspråkigliga barns språk- och kunskapsutveckling. Och ja.... Jag vet ju hur verkligheten ser ut och därför menar jag att man kommer långt om man låter SvA-lärarna handleda ämneslärarna.

 

• Synen på bedömning ska stämma överens med undervisningsmodellen. Läraren ska ges möjlighet att planera och utvärdera sin undervisning. Jag tycker att en lärare ska undervisa 10 klocktimmar i veckan för då har läraren tid att planera och utvärdera sitt arbete. Men, detta är dock inte realistiskt och därför tror jag att den enskilde läraren får göra det bästa av situationen. Men det bästa är dock inte att fortsätta i samma gamla hjulspår för att det känns lugnt och tryggt. Det bästa är att läraren hela tiden arbetar på att förändra och förbättra sin undervisning, som en del i det vardagliga arbetet.

 

En omöjlig utopi? Nej, det tror jag verkligen inte!


/Fröken Stina

 

 

I det senaste numret av Lärarnas riksförbunds medlemstidning Skolvärlden kan vi läsa att kommunerna saknar riktlinjer för hur de ska organisera skolgången för nyanlända elever. Jag kan bara hålla med och tillägga att det inte vore helt fel med en statlig styrning i frågan.

Om en 12-årig elev kommer från Iran till Sverige, ska hon gå i förberedelseklass? Hur länge ska hon gå där isåfall? Är det tiden eller elevens språkutveckling som avgör var hon hamnar? Ska eleven börja i vanlig klass direkt? Är det skillnad om eleven är 8 eller 14 år? Spelar det någon roll om hon har en god studiegång bakom sig eller om hon är analfabet?

Som det ser ut nu är det de enskilda kommunerna som avgör vilken skolgång eleverna ska få. Konsekvenserna för eleverna är varierande. Självklart är det inte bra för den enskilda eleven att bli isolerad i förberedelseklass i flera år samtidigt som det kan bli ödesigra konsekvenser för den elev som kastas ut i vanlig klass utan att förstå språket.

Jag tror att den största problematiken i denna fråga ligger hos grundskolan. När eleverna åldersmässigt är redo för gymnasiet finns språkintroduktionsprogrammet, där eleverna varvar studier i svenska som andraspråk (på grundskolenivå) med studier i andra ämnen, exempelvis matte och idrott och hälsa. När det gäller de nyanlända eleverna som åldersmässigt befinner sig på grundskolnivå är det svårare att hitta rätt skolform. Hur kommunerna än gör så kostar dessa elever en hel del pengar, det går inte att komma ifrån. Enligt Jim Cummins (1981) tar det mellan 5-8 år för en elev som inte har svenska som modersmål att komma upp i en språkmässig nivå så att de kan ta in ämneskunskaper i exempelvis SO. Om en nyanländ elev börjar i den svenska skolan som tolvåring i årskurs 6 har denna alltså få möjligheter att få betyg i alla skolans ämnen i slutet av år 9. Så hur gör man?

Som jag har skrivit i ett tidigare inlägg är det viktigt att alla lärare i skolan ser sig själva som språklärare och utformar sin pedagogik efter detta. Jag kan tycka att det är bra om nyanlända elever får gå en kortare tid i förberedelseklass, med kvalificerade lärare i svenska som andraspråk. Det är dock viktigt att eleverna i konserveras i denna skolform, målet bör vara att eleven efter max ett år får börja i vanlig klass. Risk för konservering och stagnation finns alltid om eleven hålls kvar i en miljö där det svenska språket inte är det mest talade (vilket det inte är i en förberedelseklass) och därför får tiden där inte bli för lång. Men jag tycker dock att det inte är rätt att slussa ut eleven för tidigt eftersom det är förödande för identitetsbyggandet att tvingas ingå i en gruppkonstellation utan att varken kunna göra sig förstådd eller förstå sin omgivning. Studiehandledning på modersmålet borde vara en självklarhet men så är sällan fallet.

En studie som Skolverket gjorde 2008 visar att 10% av alla elever (med svenska som modersmål) som går ut nian når inte målen gör G i ämnena svenska, matte och engelska (kärnämnena). För gruppen elever som inte har svenska som modersmål är siffran hela 25%, alltså en fjärdedel. I sammanhanget är denna siffra ofantligt, pinsamt och oförskämt stor. Till syvende och sist handlar det till största delen om pengar. Forskning visar att studiehandledning på elevernas modersmål ökar elevens måluppfyllelse. Forskning visar också att de elever som är starka i sitt modersmål också blir starka när det gäller det svenska språket, vilket talar för att alla elever borde få modersmålsundervisning. Forskning visar också att de ämneslärare som har kunskaper om elevers lärande på sitt andraspråk och som anpassar sin undervisning efter denna målgrupp, bidrar till att öka elevernas måluppfyllelse. Verkligheten ser dock inte ut på det sättet. Få elever får studiehandledning på sitt modersmål. Adekvat modersmålsundervisning är inte en självklarhet. De flesta lärarna i grundskolan anpassar inte sin undervisning till elever med annat modersmål än svenska.

Om Sveriges kommuner satsade resurser på att uppfylla de kriterier jag nämnt ovan tror jag att måluppfyllelsen skulle bli högre än 75% hos elever med annat modersmål än svenska. Då skulle det inte behövas några större diskussion kring om hur länge eleverna ska vara i förberedelseklasser och dess eventuella negativa konsekvenser. Om eleverna erbjuds adekvat och tillgänglig undervisning i den ordinarie skolan behövs inte förberedelseklasser i den form den finns idag. Och siffran 10% kontra 25% skulle inte finnas.

En utopi?

/Fröken Stina