Kul med vokalträning
Vissa lektioner är extra roliga och i det här fallet tänker jag på uttalsundervisning. Dessa undervisningssituationer bjuder in till många skratt och då menar jag inte främst från min sida. Eleverna tycker ofta att detta är riktigt roligt och underhållande att försöka uttala vokalfonem.
Jämfört med många andra språk är svenskan rik på vokaler. Vi har nio vokaler, klassisk arabiska har tre vokaler, persiskan har få vokaler och i polskan gör man ingen skillnad på kort eller lång vokal. Finskans ljudsystem domineras däremot av vokalerna (i löpande text är vokalerna fler än konsonanterna vilket är ovanligt för europeiska språk).
Det är svårt för inlärare att lära sig uttala de svenska vokalerna. Jag märker ofta att eleverna har svårt att skilja på o, u och Y. Men, övning ger färdighet och här kommer några undervisningstips:
1. Låt eleverna pröva att uttala vokalerna och samtidigt sätta handen på halsen. Vokaler bildas nämligen genom vibrationer i stämbanden och detta kan man fysiskt känna med handen. Därefter kan eleverna uttala konsonanter och känna med sin hand om de känner vibrationer (vilket de inte kommer att göra). Härigenom får eleverna lite kännedom om de fysiska skillnaderna i uttalet av vokaler och konsonanter.
2. När eleverna ska uttala Y, be dem lägga en penna (på tvären) på området mellan näsan och överläppen. Den andra handen ska de lägga med handryggen under hakan. Eleven kan sedan ombes trycka lite lätt under hakan och pressa upp mun och käke läget där pennan ligger. Detta kan komma att framkalla en hel del skratt från elevernas sida, men metoden är mycket funktionell. Meningen är ju inte att eleven ska plocka fram en penna varje gång de ska uttala y, men förhoppningen är att de kan visualisera pennan och på det sätta veta hur de ska arbeta med munnen.
/Fröken Stina
