Svenska som Andraspråk

 

Enligt Migrationsverkets prognos från i april väntas det totala antalet asylsökande landa någonstans mellan 54 000 - 70 000 vid årets slut. Hittills har drygt 30 000 syrier sökt asyl till Sverige och under hela 2014 räknas 24 000 syrier söka sig till Sverige. En stor del av syrierna är barn och ungdomar som så snart som möjligt efter ankomsten till Sverige ska börja skolan. Jag undervisar syriska elever sedan ett par år tillbaka och har många gånger funderat över skillnaderna mellan det svenska skolsystemet och det syriska skolsystemet. Jag har pratat med ungdomar och googlat runt lite. Här kommer mina resultat:

 

I jämförelse med de flesta länderna på den arabiska halvön har Syrien ett relativt väl utbyggt och välskött utbildningssystem. Läs- och skrivkunnigheten är relativt hög och det finns både statliga och kommunala skolor. Undervisningen baseras till stor del på behaviorismen. d.v.s. att läraren står framme vid tavlan och föreläser och eleven lyssnar och antecknar.

 

Syriska ungdomar har berättat för mig att privatskolorna ofta håller en högre standard än de statliga skolorna, bl.a. är lärarna i de privata skolorna mer välutbildade. Inbördeskriget som startade 2011 har dock delvis raserat utbildningsväsendet och numera går bara hälften av landets barn och ungdomar i skolan. Före kriget var siffran mycket högre då de flesta av barnen gick åtminstone sex år i skolan.

 

Grundskolan i Syrien är sex år lång och följs av en treårig mellanskola. Dessa skolår är obligatoriska och följs sedan av en gymnasieskola som är tre år lång (icke-obligatorisk). Före kriget var det endast 2/3 av alla elever som gick vidare till mellanskolan och det är fler pojkar än flickor som går vidare. Detta trots att mellanskolan är obligatorisk. Det kan finnas uppemot 50 elever i klasserna och det råder ofta brist på kvalificerade lärare.

 

 

Pedagogen ser eleven som ett oskrivet blad som ska fyllas med baskunskap. En C-uppsats skriven av en elev vid Göteborgs universitet (https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/3859/1/HT06-2611-040.pdf) visar att den behavioristiska synen på elever och kunskap ligger till grund för nästan all inlärning i Syriens skolor. Elever lär sig ta ansvar för läxor, närvaro klassrumsuppgifter, men ingen vikt läggs vid barnets egen tänkande och inre mentala processer. Detta förhållningssätt skiljer sig markant från den skola som barnen möter i Sverige. Här har behaviorismen sedan länge fått ge vika för de sociokulturella teorierna om inlärning, med bl.a. Vygotskij i spetsen. I Sverige ses barnet som en kompetent enskild individ som i samspel med andra ska utveckla sitt lärande. Alla individer har olika erfarenheter, kunskaper och uppfattningar och genom samspel och interaktion med varandra utvecklas dessa till nya kunskaper.

 

 

När en elev från Syrien kommer till Sverige är intrycken många och nya. Sverige är ett land som i många avseenden är vitt skiljt från Syrien och detta gäller inte minst skolan. Vårt skolsystem är ett system vi ska värdesätta, men vi måste samtidigt vara medveten om att den rymmer svagheter, speciellt när det handlar om att möta nya elever från andra skolkulturer. Övergången från en skola med auktoritärt styre till en skola där lärarna i mångt och mycket kan ses som en likvärdig samarbetspartner med eleverna, kan vara svår. En svensk elev fostras in allt eftersom i det svenska skolsystemet och växer hela tiden med sitt ansvar. En elev från en annan skolkultur kan många gånga uppleva detta som förvirrande eftersom de inte vet vart gränserna går. En sen ankomst i ett arabiskt land kan resultera i en örfil men i Sverige kan samma elev mötas av en lärare som "bara" suckar och skakar på huvudet. I en skola med sociokulturellt perspektiv på lärande ställs andra språkliga krav på eleven än vad som krävs i en skola med behavioristisk syn på kunskap. I den senare kan det räcka med att eleven skriver av vad som står på tavlan, går hem och repeterar, kommer tillbaka till skolan och rapar upp meningarna i exakt samma ordföljd som läraren gjorde igår. I Sverige ska eleven plocka ut vad som anses vara viktigt, repetera grundkunskaperna, kunna föra ett resonemang kring samt kunna dra slutsatser. En svensk elev är skolad i detta arbetssätt från dag 1 i skolan. En nyanländ elev från Syrien har inte den skolningen och vi måste komma ihåg att det tar tid, kraft och motgångar för att eleven slutligen ska lyckas.

 

Riktade insatser från skolan är viktiga och jag kommer att återkomma om detta längre fram.

 

/Fröken Stina