Svenska som Andraspråk

Idag har jag varit på en intressant utbildningsdag. En leg. psykoterapeut från Röda korset föreläste om traumatiserade flyktingar och hur vi bemöter dessa i skolan samt vilken hjälp som finns att få. Jag kände verkligen att vi som lyssnade fick upp ögonen för hur illa ställt det faktiskt kan vara med vissa elever. Tortyr är vanligare än vad vi tror, föreläsaren tog bl.a. upp fall där en tolvårig flicka blivit upphängd och piskad och en pojke fått fötterna sönderslagna. När vi möter utsatta elever i skolan - och det gör vi - är det viktigt att vi ser bakom ytan och fasaden och ser barnet.

Alla flyktingar har naturligtvis inte varit utsatta för regelrätt tortyr, men idag blev vi påminda om att ungdomarna ofta bär med sig stora trauman som de måste få hjälp att bearbeta. Överfarten för ensamkommande flyktingbarn är ofta väldigt riskfyllda, i Europa går en av de farligaste flyktvägarna via Italien och Malta. Några pojkar klängde sig fast under lastbilar och färdades många mil på detta sätt. En av pojkarna dog på detta sätt. Många utsätts också för grova och upprepade sexuella övergrepp under resan till Sverige.

Jag ska kort återge en klassificering eller en sorts provisorisk gruppindelning som Röda korset använder sig av, när det gäller indelnngen av flyktingbarn:

- De skonade barnen. Barn som har skonats av sina föräldrar genom att föräldrarna inte berättar för barnen om orsaken till att de flyr. Barnen speglar sig i sina föräldrar men de har inte själva varit utsatta för förföljelse och liknande.

- Krigsbarnen med symtom. Barn som har varit blivit misshandlade och torterade och bär med sig sina minnen av detta. Syskon kan ha varit utsatta men de pratar aldrig med varandra om detta, de vill skona varandra. De frågar inte varandra och de berättar inte för varandra om sina upplevelser.

- Krigsbarnen utan symtom. En del har bearbetat sina upplevelser.

- De verkligt överlevande. Dessa barn har öppna kanaler till andra, till vuxna som de litar på och kan "tanka" anknytning av dessa.

- De allvarliga bemästrarna. De som tolkar åt sina föräldrar. De håller ihop sig själva för att mamma eller pappa mår så dåligt. De visar inte själva hur dåligt de mår.

- De stressade anpassarna - de som fixar skolan, blir språkrör, får vänner.

- Bemästrarna som tappar taget, de som till slut inte orkar hålla ihop sig själva och vars sköldar brister. 

Olika symtom som kan iakttas hos asylsökande elever:

-          Regression, inåtvändhet. Man verkar vara yngre än vad man är.

-          Aggressivitet, utåtagerande, hyperaktivitet.

-          Sängvätning, matvägran.

-          Separationsångest, starkt föräldraberoende, blyghet.

-          Koncentrationssvårigheter, inlärningssvårigheter.

-          Depressioner, sorgereaktioner.

-          Sömnsvårigheter, mardrömmar.

-          Psykosomatiska reaktioner, ont i magen, huvudet.

-          Negativ självuppfattning, problem med kamratrelationer, ängslan.

-          Påträngande minnesbilder.

-          Symtom liknande överaktivitet.

-          Ilska och vredesutbrott, utmanande mot vuxna, svårt att reglera effekter.

-          ”Iscensätter” traumat. Mindre barn leker det de varit med om. Ungdomar busar/bråkar.

-          Drar sig undan kontakt.

-          Tvångsmässiga handlingar eller repetitiva rörelser.

-          Paranoida drag – börjar leva i en parallell värld. Barnet kan kända sig förföljda om föräldrarna är det.

-          Stänger av yttervärlden mer och mer, blir passiva och inneslutna i sig själv.


Det jag har återgivit ovan är egentligen bara korta fragment av hela dagen, jag valde dessa punkter för att de har en hög igenkänningsfaktor för oss lärare. För visst känner vi igen mycket av det som står ovan? Föreläsningen avslutades med en kort diskussion om vad vi som lärare kan göra för dessa ungdomar. En del ensamkommande flyktingbarn bor på speciella boenden och får stöd av kompetent personal, men många ungdomar bor själva eller i sina familjer. Efter föreläsningen konstaterar jag vad jag redan kände, tänkte och visste innan, det är inte mycket vi kan göra för ungdomarna. Vi kan göra en del, men vi är varken psykologer eller behandlingspedagoger. Vi har stora klasser med uppemot 20-30 elever, den enskilda tiden vi kan lägga ner på en enskild individ är minimal. Röda korset tryckte dock på att det inte är vi lärare som ska göra med att laga och hela, men vi kan vara de som slussar eleverna vidare.

Det ligger något i det. Det är vi som träffar eleverna dagligen, som lär känna dem och som kan skapa förtroende, som ska slussa vidare eleverna så att de får rätt hjälp. Elevhälsan ska användas, socialtjänsten kan kontaktas. Det är upp till oss lärare att göra det jobbet. Det hinner vi göra.

Det handlar dock inte bara om att slussa iväg eleven till annan instans, skolarbetet fortsätter ju för eleverna där ska vi som lärare självklart göra insatser. Vi som jobbar med målgruppen vet ju att det är ett speciellt arbete. Ett fantastiskt arbete skulle jag vilja säga, det finns inget roligare elevunderlag. Men elevunderlaget kräver också ett speciellt arbetssätt. Idag fick jag följande tips:

Först och främst, viktigt att fastslå: Skolan är väldigt viktig för dessa elever. Skolan står för struktur och sammanhang som är så viktigt för flyktingungdomarna.

-          Sänk kraven i inlärningssituationen. (Detta går dock stick i stäv med skolans mål, men men....)

-          Korta arbetspassen om elev har svårt att sitta still.

-          Visuellt stöd när instruktioner tappas bort, upprepa instruktioner. (Traumatiserade barn "vandrar iväg
            i tankarna".

-          Skydda mot situationer som triggar irritation och ilska.

-          Ge utrymme att beskriva situationen – lämna över/remittera om du ser depressiva eller kraftigt
           utagernade symtom. 

-          Läraruppgiften: vara viktig vuxen/ bekräfta barnet, undervisning utifrån barnets förutsättningar, sortera i uppgifter till andra yrkesgrupper.

-          Sänk kraven för elev i kris, men ta inte över andras roller.

-          Elev i kris utifrån flykt och asylproblematik kan ha svårt med koncentration, svårt med motivation, irritation och rastlöshet, tappa instruktioner.

Nu är det dags för mig att koppla av efter denna givande men intensiva dag. Hoppas jag slipper drömma om flykt och tortyr....

/Fröken Stina