Svenska som Andraspråk

Rubriken är tänkvärd. Är alla lärare ämneslärare eller är detta en utopi helt omöjlig att uppnå? För några år sedan hjälpte jag några elever i år 8 med samhällskunskap. De skulle ha prov i Sveriges statsskick och kunde inte förstå vad som stod i böckerna. Jag försökte på bästa sätt att hjälpa eleverna men insåg att detta var ett väldigt svårt arbetsmaterial. När jag träffade deras SO-lärare sa jag till honom att eleverna verkligen jobbat hårt med texten men den var väldigt svår att förstå. Jag trodde att vi kunde ha en dialog om detta, ja, jag förväntade mig faktiskt att vi skulle ha en dialog, men han höjde rösten och sa:

- Ja, jag kan faktiskt inte göra mer än vad jag gör. Jag kan inte ta bort mer text för dem och jag tycker faktiskt att de får lov att klara av det här.

Jag blev väldigt förvånad över hans utspel och ännu mer förvånad blev jag när han gick sin väg, utan att vänta på ett svar.

Min kollega visade tydligt att han ansåg att det är elevernas ansvar att lära sig ämnet och språket. Han tyckte inte heller att han kunde göra särskilt mycket mer än vad han gjort och han var definitivt inte intresserad av att föra en dialog med mig om detta.

Jag anser att alla lärare är språklärare. All ämnesinlärning sker via språk - eleven läser, skriver, pratar och lyssnar. Språket är själva verktyget för allt detta och det bör ju automatiskt innebära att alla ämneslärare även är språklärare. Närmare 14 % av alla elever i den svenska grundskolan har tvåspråkig bakgrund. Jag tycker inte att 14% är en särskilt liten grupp och jag tycker absolut att detta är en viktig faktor att ta hänsyn till. Att den svenska lärarutbildningen inte tar upp detta borde väl vid det här laget vara allmänt känt, därför är det extra viktigt att vi som undervisar i SvA vidarförmedlar våra kunskaper och vågar föra en dialog med våra kollegor. Nu i efterhand, när jag tänker tillbaka på det korta lilla samtalet jag hade med den manlige SO-läraren skulle jag vilja "backa bandet", be honom stanna upp och tänka efter. Jag borde ha påtalat för honom:

1. Vikten av att alla lärare ser utbildningen av flerspråkiga elever som ett gemensamt ansvar.
2. Att om en elev inte förstår ämnesinnehållet är det inte elevens enskilda problem.

När jag tar del av vad andra lärare i Svenska som Andraspråk anser om sin arbetssituation och dialog med sina kollegor har det slagit mig - vilken skillnad det är mellan olika skolformer. Nu när jag jobbar med elever på språkintroduktionsprogrammet har jag flera välutbildade SvA-lärare vid min sida och vi är helt och hållet inne på samma spår. Jag har dock några vänner som jobbar på grundskolan och plockar ut elever några timmar varje vecka från deras andra arbetspass. Dessa kollegor möts ibland av ganska stort motstånd, både av andra lärare men även av elever som inte riktigt förstår poängen med SvA. Vissa kollegor kan tycka att SvA-lärarna gör ett bra jobb, men de anser att det är just SvA-lärarna som ska "göra jobbet".

Förhoppningsvis går dock utvecklinge mot rätt håll. Jag vet att det finns en del lärarutbildningar som har vissa delmoment som behandlar tvåspråkiga elevers inlärning, men det rör sig om alldeles för få.

Innan jag tackar för mig denna gång vill jag tipsa om Anna Kayas blogg, om SvA i grundskolans tidigare år. Hon skriver bl.a. ett intressant inlägg om genrepedagogik på följande adress:

http://nyisvenskaskolan.blogspot.com

/Fröken Stina