Svenska som Andraspråk

Jag frågade en samisk renskötare en gång hur många renar han ägde. Han tittade konstigt på mig och svarade att han hade en liten och en stor ren. Jag förstod inte alls vad han menade. Senare blev jag upplyst om att man aldrig frågar hur många renar en same har, eftersom det är detsamma som att fråga hur mycket pengar han har på banken.  Jag förstod att jag gjort bort mig, jag kände mig dum och samtidigt lite frågande – hur skulle jag kunna veta att man inte frågar om antalet renar? Det hade ingen berättat för mig minsann!  Skammen jag kände när jag förstått att jag sagt något oförskämt till samen gör att jag kan relatera till hur invandrare kan känna när de upptäcker att de sagt eller gjort något som avviker från normen i det nya hemlandet.

Jag har ärligt talat inte reflekterat speciellt mycket över pragmatik och semantisk kunskap tidigare. Visst, när mina elever har frågat mig hur det kommer sig att vissa ord har flera betydelser, har jag försökt svara så gott jag kunnat. Det är en sak att lära sig de nya orden, men att lära sig deras betydelse är en helt annan sak. Ett lexikon ger definitivt inte heltäckande svar på ords betydelse eftersom ordens betydelse är mångfacetterade och komplexa. Jag har en elev som varje lektion ställer frågor om olika ords betydelse och jag tycker det ofta är svårt att besvara hennes frågor. Hon har ett lexikon med synonymer och brukar utgå från dem och ställa frågor som: vad är det för skillnad mellan plötslig och tvär? Det är inte lätt för mig att förklara skillnaden mellan dessa ord för henne, speciellt med tanke på att hon inte förstår allt vad jag säger. Det känns som ett evigt dilemma vid sva-undervisning utan stöd av en modersmålslärare.  

Språkinlärning inte bara handlar om att behärska språk, det handlar även om att kunna välja passande ord och uttryckssätt. Det är inget man förklarar för en elev i en handvändning och jag har förstått att eleverna bör pröva att använda de olika orden i olika situationer för att dess betydelse ska bli tydlig. Jag vill dock belysa att det är svårt som lärare att ge eleverna i en klass utrymme att föra en dialog kring alla ord eftersom det pågår en ständig strid om tid och talutrymme. Ett urval är nog oundvikligt.

Pragmatik handlar om att behärska situations- och relationsberoende oskrivna regler som styr språkanvändningen. Det handlar om skrivna och oskrivna regler som styr vad det är okej att säga och inte okej att säga. Författaren menar vidare att språk och beteende är oskiljbart och man kan i sammanhanget använda följande pragmatiska frågeställningar: Vem säger vad till vem, i vilken situation, i vilket syfte och med vilket resultat? Något man kan återkomma till vid reflektioner kring pragmatik är situation, relation och person. Först när eleverna får syn på sin egen socialisation och kulturskillnaderna i sitt hemland, som eleverna kan börja urskilja mönster i det svenska samhället.

Jag som lärare ska inte ska svänga mig med begrepp som ”Vi svenskar” eller ”Ni kurder””. Jag som lärare ska inte vara representant för alla 9 miljoner svenskar och min elev kurdiska elev ska inte behöva känna sig som en representant för alla kurder. Om jag ska vara självkritisk har jag nog genomgående använt mig av dessa repliker, jag har kanske tänkt att det känns lite märkligt men det har blivit så för enkelhetens skull. Nu gör jag ärliga försöka att uttrycka mig annorlunda och jag brukar även inbjuda eleverna till diskussioner när de säger ”ni svenskar”.

Med utgångspunkt Wellros (2004) artikel i boken Svenska som andraspråk - i forskning, undervisning och samhälle
            

genomförde jag två lektioner där mina elever fick reflektera kring pragmatikens regler i den miljö de befann sig innan de kom till Sverige (jag undvek konsekvent att använda hemländernas namn) samt hur de uppfattar fenomenen i den nuvarande miljön. Vi hade givande diskussioner och till och med lite rollspel där mycket skratt och roliga scener utspelades. Jag bad eleverna att särskilt uppmärksamma likheter och skillnader och resultatet blev, till elevernas stora förvåning, att det fanns en hel del likheter i de olika kulturerna. Den största förtjänsten av lektionerna tyckte jag var följande citat från eleverna (utifrån utvärderingen): Nu förstår jag att vi är ganska lika varandra samt Bra nu vet jag varför (andra) tittar konstigt (på) mig. En av fördelarna med pragmatisk undervisning är att synliggöra olika kulturer samt att den skapar ett inkluderande förhållningssätt där individen kan känna sig trygg i olika situationer.



Jag tror att många gånger har vi människor mer gemensamt än vad vi tror, det krävs bara lite extra tankeverksamhet för att upptäcka dessa likheter. När jag gjorde mina ”provlektioner” i pragmatik kändes det som att mina elever blev lättade av att jag tog upp frågeställningarna. De berättade för mig att de ofta kände sig missförstådda och de tyckte vissa saker som svenskar sa var konstiga. En tjej uttryckte att hon hade svårt att förstå hur man skulle hälsa på varandra i detta nya land. I hennes hemmiljö tittade hon aldrig en man i ögonen och det var först när och om en man hälsat, som hon fick hälsa tillbaka, med ett kort och lågt hej. Här i det nya landet praktiserades det handslag, kramar, dunkar i ryggen, klapp på axeln, högljudda tjena och diskreta hej. Hur skulle hon göra? Vi fördjupade först samtalet kring hennes uppväxt och sederna i hembyn för att sedan avsluta med att diskutera hennes upplevelser i Skara. Utifrån begreppen situation, relation och person förde vi en givande diskussion som avslutades med lite rollspel (min klass består av 6 elever och de älskar att spela teater).

Avslutningsvis vill jag påpeka att det inte alltid handlar om att ta seden dit man kommer, snarare att förstå seden dit man kommer och det är en mycket tänkvärd mening. Det är viktigt att vi inte ser kulturer som slutna enheter där ingen utomstående har tillträde. Kunskap i pragmatik är viktiga brobyggare mellan olika kulturer och detta är något som alla bör reflektera kring. Det gäller såväl svenskar som invandrare. Om vi i Sverige ska vara ett mångkulturellt land är det viktigt att vi i Sverige försöker minska vårt behov att stereotypisera och istället försöker se människan bakom istället. Med lektioner i pragmatisk kompetens kan vi synliggöra att det faktiskt finns kulturskillnader i elevernas hemländer. Sara från Irak representerar inte hela det irakiska folket och utifrån hennes reflektioner kring sin bakgrund kan hon kanske utveckla en förståelse för att alla svenskar inte är likadana. På liknande sätt skulle man kunna göra i homogena klassar med ett lyckat resultat (finns det förresten homogena klasser?).



Jag tycker att pragmatik är oerhört spännande och jag kommer att återkomma om detta längre fram.

/Fröken Stina