Alla lärare är språklärare!
Alla lärare i skolan är språklärare. Det är en provocerande mening som väcker känslor hos många lärare. Det finns lärare som menar att det är sva-lärarnas uppgift att undervisa i svenska som andraspråk och att det är något som inte en lärare i matte eller samhällskunskap ska göra. Jag har även stött på lärare som menar att det är elevens eget ansvar att lära sig svenska så bra att hon eller han kan följa med på alla lektioner.
Jag vill bestämd hävda att alla lärare som undervisar elever med annat modersmål är språklärare. Det tar mellan 5-8 år för en elev i denna kategori att lära sig svenska så bra att de kan ta till sig undervisning i alla ämnen. Det vill säga att om en elev flyttar till Sverige vid åtta års ålder är det först efter årskurs 7 och senare senare som man kan räkna med att hon kan ta till sig det mesta av undervisningen i exempelvis matematik.
Hur ska då den enskilde läraren göra för att stötta eleverna i respektive ämne? Hemligheter ligger inte i att läraren plockar bort en del arbetsområden eller ställer väldigt låga krav på eleverna. Det handlar snarare om lärarens förmåga att bryta ner undervisningen på en begriplig nivå. Detta är en mycket svår uppgift och kan av många upplevas som omöjlig, speciellt för lärare som upplever sin arbetssituation som pressad med alltför många elever och krävande "runtomkring-uppgifter".
En viktig aspekt i detta sammanhang är att läraren ser elevernas språk, kultur och erfarenheter som en tillgång och inte som en belastning. Om läraren lägger upp undervisningen utifrån dessa aspekter gynnas motivationen hos eleverna vilket i sin tur ökar chanserna till måluppfyllelse. (Måluppfyllelse, är det ett ord vi fortfarande använder i och med införandet av den nya läroplanen? Jag kanske ska skriva kunskapskrav istället. Hmm, det tar ett tag att ställa om....)
/Fröken Stina
Jag vill bestämd hävda att alla lärare som undervisar elever med annat modersmål är språklärare. Det tar mellan 5-8 år för en elev i denna kategori att lära sig svenska så bra att de kan ta till sig undervisning i alla ämnen. Det vill säga att om en elev flyttar till Sverige vid åtta års ålder är det först efter årskurs 7 och senare senare som man kan räkna med att hon kan ta till sig det mesta av undervisningen i exempelvis matematik.
Hur ska då den enskilde läraren göra för att stötta eleverna i respektive ämne? Hemligheter ligger inte i att läraren plockar bort en del arbetsområden eller ställer väldigt låga krav på eleverna. Det handlar snarare om lärarens förmåga att bryta ner undervisningen på en begriplig nivå. Detta är en mycket svår uppgift och kan av många upplevas som omöjlig, speciellt för lärare som upplever sin arbetssituation som pressad med alltför många elever och krävande "runtomkring-uppgifter".
En viktig aspekt i detta sammanhang är att läraren ser elevernas språk, kultur och erfarenheter som en tillgång och inte som en belastning. Om läraren lägger upp undervisningen utifrån dessa aspekter gynnas motivationen hos eleverna vilket i sin tur ökar chanserna till måluppfyllelse. (Måluppfyllelse, är det ett ord vi fortfarande använder i och med införandet av den nya läroplanen? Jag kanske ska skriva kunskapskrav istället. Hmm, det tar ett tag att ställa om....)
/Fröken Stina
Kommentarer
Trackback
